på öppningsdagen var Babe Ruth en del av alla Braves körningar i en 4-2 seger över New York Giants. Men Ruth var bara en skugga av sitt tidigare jag. Även om han hade en ganska anständig säsong 1934, hade år med högt liv börjat ta sin vägtull på hans konditionering. Hans försämring blev mer uttalad i början av 1935. Han kunde inte springa, och hans fält var så hemskt att tre av Braves krukor hotade att gå i strejk om Ruth var i uppställningen. En månad in i säsongen slutade Ruth också slå. Det blev snart uppenbart att Ruths titlar som vice president och assisterande chef bara var fönsterklädsel, och att han bara var med i laget på grund av den uppmärksamhet han befallde. Han upptäckte också att i stället för att ge honom en del av Braves vinst, förväntade sig Fuchs att han skulle investera några av sina pengar i laget.när han såg ett lag i fullständig kollaps och insåg att han var färdig även som deltidsspelare, gick Ruth i pension den 1 juni, sex dagar efter att han hade det som fortfarande var en av de mest minnesvärda eftermiddagarna i basebollhistoria. Han grumlade vad som visade sig vara de tre sista hemkörningarna i sin karriär i ett spel på Forbes Field medan han spelade Pittsburgh Pirates. Han hade velat sluta så tidigt som den 12 maj, men Fuchs ville att han skulle hänga på så att han kunde spela i varje National League park. Fuchs förlorade kontrollen över laget strax efteråt.
trots att i stort sett samma lag som slutade fjärde ett år tidigare blev säsongen 1935 snabbt ett debakel. Faktum är att deras öppningsdag var den enda gången de var över .500 hela året. De vann bara fyra matcher i maj, och när Ruth gick i pension var de 9-27, deras säsong slutade nästan. De slutade slutligen 38-115, den värsta säsongen i franchisehistoria. Deras .248 vinnande procent är bunden till den sjunde värsta i basebollhistoria och den sjätte värsta i National League-historien. Det är det näst värsta i modern basebollhistoria (bakom bara 1916 Philadelphia friidrott), och det värsta i modern National League-historia. Under säsongen, Braves kanna Ben Cantwell skulle vara den sista kanna i 20-talet att förlora minst 25 matcher i en säsong. The only highlight was outfielder Wally Berger, who led the League in home runs (34) and RBIs (130).
Season standingsEdit
National League | W | L | Pct. | GB | Home | Road |
---|---|---|---|---|---|---|
Chicago Cubs | 100 | 54 | 0.649 | — | 56–21 | 44–33 |
St. Louis Cardinals | 96 | 58 | 0.623 | 4 | 53–24 | 43–34 |
New York Giants | 91 | 62 | 0.595 | 8½ | 50–27 | 41–35 |
Pittsburgh Pirates | 86 | 67 | 0.562 | 13½ | 46–31 | 40–36 |
Brooklyn Dodgers | 70 | 83 | 0.458 | 29½ | 38–38 | 32–45 |
Cincinnati Reds | 68 | 85 | 0.444 | 31½ | 41–35 | 27–50 |
Philadelphia Phillies | 64 | 89 | 0.418 | 35½ | 35–43 | 29–46 |
Boston Braves | 38 | 115 | 0.248 | 61½ | 25–50 | 13–65 |
Record vs. opponentsEdit
1935 National League Records
Sources: |
|||||||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Team | BOS | BR | CHC | CIN | NYG | PHI | PIT | STL | |||||
Boston | — | 6–16 | 3–19 | 10–12 | 5–16 | 8–14 | 2–20 | 4–18 | |||||
Brooklyn | 16–6 | — | 5–17 | 11–11 | 9–13 | 12–9–1 | 11–11 | 6–16 | |||||
Chicago | 19–3 | 17–5 | — | 14–8 | 14–8 | 13–9 | 15–7 | 8–14 | |||||
Cincinnati | 12–10 | 11–11 | 8–14 | — | 8–14–1 | 13–9 | 8–13 | 8–14 | |||||
New York | 16–5 | 13–9 | 8–14 | 14–8–1 | — | 12–10–2 | 14–8 | 14–8 | |||||
Philadelphia | 14–8 | 9–12–1 | 9–13 | 9–13 | 10–12–2 | — | 6–16 | 7–15 | |||||
Pittsburgh | 20–2 | 11–11 | 7–15 | 13–8 | 8–14 | 16–6 | — | 11–11 | |||||
St. Louis | 18–4 | 16–6 | 14–8 | 14–8 | 8–14 | 15–7 | 11–11 | — |
Notable transactionsEdit
- June 1, 1935: Babe Ruth announces his retirement.
- August 5, 1935: Shanty Hogan was released by the Braves.
RosterEdit
1935 Boston Braves | |||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
roster | |||||||||
kannor
|
fångare
Infielders
|
outfielders
|
Manager
Coaches
|