Boletim Povos Isolados da Amazoninia

av Rafael Nakamura | översättning av Patr Jacobcia Ribeiro de Carvalho

Vid den västra änden av delstaten Amazonas ligger den inhemska mark (Terra Ind Jacobgena) Vale do Javari. Satellitbilderna visar ett kontinuerligt och omfattande område av Amazonas regnskog, endast brutet av en borste eller andra byar, eller de få-och relativt små-omgivande städerna. Det finns över 8.5 miljoner hektar, många kilometer bort från större stadscentrum. Den begränsade tillgången, endast med vattenväg eller luft, utan väg eller järnväg nära passerar den falska tanken att Javari är ett mycket isolerat område, som inte är relaterat till de nationella ekonomiska utvecklingsinitiativen.

karta över Vale do Javari-regionen.

samma ide om isolering håller det sociala imaginära när man säger Javari-dalen som den region som är värd för den största koncentrationen av okontaktade ursprungsbefolkningar runt om i världen: för närvarande arbetar Funai med 16 poster i sin databas, som är 11 referenser bekräftade, andra 3 fortfarande obekräftade och 2 ”information”.

” det är vanligt att sprida information om dessa okontaktade ursprungsbefolkningar som om de var människor som aldrig etablerade kontakt med det nationella samhället, som bodde i den neolitiska (perioden). Men de är verkligen så samtida människor som vi, med olika politiska strategier för att hantera andra samhällen”, säger Conrado Rodrigo Octavio, biträdande koordinator för Centro de Trabalho Indigenista (CTI).

mycket mer komplex än purismen i en orörd natur, dynamiken och den historiska ockupationen i regionen hjälper till att förstå det nuvarande sammanhanget för de isolerade ursprungsbefolkningarna som bor där. ”Det fanns tillfällen då Vale do Javari var mer befolkad av ”inkräktare”. Vid sekelskiftet 19th century till 20th, det var en ganska uttrycksfull ankomst icke-inhemska peruaner och andra ursprungsbefolkningar från regioner i Peru, Det är fallet med Chamicuros, Arahuaca folk, som kom att arbeta i gummit exploatering. Vissa berättelser från Marubo-folk hänvisar till exempel till kontakter med dessa grupper”, avslutar Conrado.

denna samexistens var ofta en dålig upplevelse för de inhemska, vilket var en av förklaringarna till alternativet för frivillig isolering i förhållande till de omgivande samhällena. ”Isolering är ofta en överlevnadsstrategi. Många av dessa grupper har haft traumatiska kontakter i gummiets andra cykel. Stöld av kvinnor, våldtäkt, bortförande av barn, slaveri, ”correrias”, krig och sedan beslutar vissa inhemska grupper att isolera och är resistenta mot kontakten fram till idag”, rapporterar Hilton Nascimento, ekolog som arbetar i Javari Valley-regionen sedan 2001 kopplad till Javari-programmet för Centro de Trabalho Indigenista.

har ansvar för att säkerställa rätten att välja att vara i frivillig isolering är av Fundação Nacional do Índio (Funai), som utförs med hjälp av Frentes de Proteção Etnoambiental (FPE), som genomför policy för skydd under tillsyn av Coordenação-Geral de Índios Isolados e Recém-Contatados (CGIIRC/Funai). FPE Vale do Javari övervakar och skyddar de territorier som ockuperas av inhemska som vägrar att etablera en mer systematisk och konstant relation med det nationella samhället idag. Uppgiften är inte lätt, varken genom utvidgningen av området, de många hoten mot dessa folks lugn eller av osäkerheten i struktur, resurser och mänskligt material från de brasilianska Statliga byråerna.

osäkerhet i vården

i åratal samlar Vale do Javari alarmerande statistik i hälsokontexten på ursprungsbefolkningen i regionen. Enligt officiella uppgifter Har från 2000 till 2010 registrerats minst 325 dödsfall, vilket motsvarar 8% av Vale do Javaris befolkning. Till och med idag lider regionen den höga förekomsten av viral hepatit (A, B, C och D), förutom filariasis, malaria och tuberkulos. ”Även om vissa undersökningar hade gjorts i slutet av 2010 har detta problem aldrig fått rätt uppmärksamhet från folkhälsopolitiken. Tvärtom, har systematiskt utelämnats”, säger Conrado Oct Brasilivio.

isolerade Folks välbefinnande beror direkt på deras närmaste granners välfärd. De isolerade folken och nyligen kontaktade grupperna har ett immunsystem extremt sårbart eftersom de inte har några antikroppar mot sjukdomar som lätt kan bekämpas av resten av befolkningen. ”Om någon av dessa isolerade folk någon gång vill ta kontakt, dyka upp i en by Marubo, till exempel, och denna by har förekomst av malaria, med personer med hepatit eller tuberkulos, utan vaccinationstäckning, kan allt skyddsarbete inte vara tillräckligt för att säkerställa att de inte kommer att drabbas av epidemiska utbrott”, säger Octavio.

hela grupper av vissa ursprungsbefolkningar har redan decimerats av sjukdomar. Det är fallet med Matis, som under de första åren efter kontakt 1976 förlorade cirka 1/3 av sin befolkning på grund av epidemier av förkylningar och andra smittsamma sjukdomar. ”Våra äldste använde alltid löv, den traditionella medicinen för att bota sjukdomar. Det som drabbade oss förstås inte som en sjukdom. Andligt var vi sjuka men vi hade botemedlet i skogen. Men den vita sjukdomen är så dålig som sätter stopp för personen”, förklarar Raimundo Mean Mayoruna, ordförande för organiza Bisexo Geral Mayoruna (ogm).

Indiska Matis med Blåsrör i Bayou-manhålskåporna, itu exporterar, TI Vale do Javari, ett år efter den officiella kontakten 1985 (foto: Isaac Amorim Son).

persistens av invasioner

tillsammans med sjukdomarna kom andra olyckor. Förekomsten av fiskare, jägare och olaglig avverkning måste ständigt övervakas av FPE Vale do Javari. Det finns information om raider på territoriet, även där FPE kan vara närvarande och kontrollera inträdet i området. Men i hela den södra gränsen och i den östra delen av ursprungslandet, på platser med svårare tillgång, är utmaningen att säkerställa närvaron och därför skyddsåtgärderna ännu större.1996 främjade Funai kontakten med en Korubo-grupp i en extremt sårbar situation och drabbades av en överhängande risk för vedergällning från befolkningen i de omgivande områdena som arbetade i utvinningsfronter. Efter denna kontakt intensifierade FPE sin närvaro i floderna itu och Itacoa. Idag hämmar den ständiga övervakningen på detta område olagliga fiskare och tjuvskyttar. Men även i mindre skala förekommer fortfarande sporadiska Raider som riskerar den isolerade gruppen som passerar genom det territoriet.

under de senaste åren, i tider av torka, intensifierade mer än en grupp isolerade Korubo närvaron på floderna itu och Itacoa. Vid dessa tillfällen flyttar folk som Korubo från regionen ” igarap asis ”och går till kanten av floderna för att samla ägg av chelonians, sköldpaddor eller”tracaj asis”. Under 2014 har en av dessa grupper etablerat ny kontakt. ”De läger på kanten i några dagar, ringer, signalerar till passande båtar från andra inhemska, hälso-och sjukvårdspersonal eller Funai. Och denna process orsakade två kontaktsituationer förra året”, säger Conrado Octavio.

Korubo group som etablerade kontakt 2014 (foto: CGIIRC/Funai).

När det gäller olaglig timmerutvinning har floderna norr om T. I. Vale do Javari alltid varit huvudporten för aktiviteten. Under de senaste åren har det dock också förändrats och söder om det blev huvudmålet för trädfällning för boskapsskötsel och avverkning.

som försvårande finns det projekt inom initiativet för integration av Regional infrastruktur i Sydamerika (IIRSA)-som nyligen ersattes av rådet och Sydamerikansk infrastrukturplanering (COSIPLAN), organet för Union of South American Nations (UNASUR), som syftar till att stödja regionens ekonomiska verksamhet och kan intensifiera dessa invasioner. För närvarande diskuteras öppnandet av en järnvägsförbindelse som förbinder kommunen Cruzeiro do Sul (AC, Brasilien) till Pucallpa, Peruansk stad som är en stor trästolpe. Därför blir närheten till floden Juru Bisexuell, söder om det inhemska landet, en region som en gång var svår att komma åt och fungerade som en fristad för grupperna, alltmer mottaglig för trycket.

problem som lurar under marken

ett” nytt ” gammalt problem är oljebolagens intresse i regionen. Frågan är ännu svårare att lösa än andra eftersom intresset ligger på ett område med gränsområde som delas av Brasilien och Peru, som har olika policyer riktade till ursprungsbefolkningen och där bor grupper som inte känner till förekomsten av en geopolitisk linje som delar dem och ger dem olika rättigheter.

i det förflutna, i mitten av 1980, LED Mats Aubbis-folket (som Mayoruna kallar sig) av Petrobras aktiviteter i regionen, och fram till idag kommer de ihåg dödsfall och sjukdomar från den perioden. ”I oljeutforskning anländer de avskogning, exploderar och ger mer rädsla för de inhemska som inte ens vet vad det är. Med dessa verk kommer också sjukdomar, influensa, som alltid har varit dödlig för de inhemska som var i skogen”, påminner Raimundo Mean Mayoruna.

under Binationsmötet Mats Aubbis people-Brazil V Peru avvisar Mats Aubbis people-ledare oljeaktiviteten i Mats Aubbis-folket och territoriet för isolerade folk som bor i regionen Javari-dalen Jaquirana, TI (foto: CTI så nära).

den brasilianska Statliga företagsverksamheten i regionen har stoppats 1984, då en isolerad grupp i Korubo dödade två tjänstemän som tillhandahöll tjänster till ett företag som anställdes av Petrobras i närheten av floden Itacoa Itacoa genom slag av en bludgeon (”borduna”). Även om det inhemska landet officiellt skyddas i Brasilien har den ekonomiska fronten gradvis ökat oljetrycket på det, även om det fortfarande är begynnande form.

på andra sidan gränsen är utforskningen redan mer avancerad. Pacific Rubiales, ett kanadensiskt oljebranschföretag, vann medgivanden och forskning inom ockupationsområden främst av Mats Kazaks folk och mat Kazaks folk, förutom de isolerade. ”Den peruanska staten har ingen skyddspolitik, vet inte hur man ska hantera isoleringen. Inklusivt erkände den tidigare regeringen (President Allan Garcborica) inte deras existens och sa att de var en uppfinning av de icke-statliga organisationerna som inte ville att den peruanska regeringen skulle ta olja från landet”, säger Hilton.

prospektionens aggressivitet, med rörelse för anställda, maskiner, explosioner och allt som involverar aktiviteten och forskningen, har redan orsakat förändringar, enligt de ursprungsbefolkningar som bor nära petroleumspartierna. ”Det största hotet är vid Perus gräns, i Rio Jaquirana, där andra isolerade ursprungsbefolkningar har sett och samtidigt där oljebolagen anländer. Denna utforskning driver de isolerade grupperna till andra sidan och detta kan skapa konflikter, eftersom de kanske tror att de kontaktade inhemska är de som hotar dem”, säger Raimundo Mean.

en fråga om autonomi

i Vale do Javari som på andra håll beror autonomigarantin för isolerade ursprungsbefolkningar på skyddet av det stora territoriet mot trycket från flera expansionsfronter. Därför hävdar den lokala inhemska rörelsen, förutom förstärkningen av Frente de Proteubbio Etnoambiental, större deltagande i politiken. ”De inhemska vet redan om territorialiteten, de behöver bara förberedas och uppmuntras. Det finns fall av inhemska som bor i kontaktade byar och är rädda för de isolerade, misslyckas med dialog. De måste vara beredda att undvika konflikter”, opines Paulo Marubo, Generalkoordinator för Uniubbico dos Povos Indubbigenas do Vale do Javari (Univaja).

”vita människor är inte hela tiden i de inhemska länderna. Så vad vi hävdar som inhemsk rörelse är att staten förbereder sina egna ursprungsbefolkningar, som bor direkt i regionen och sambo med de isolerade, att agera i området”, avslutar Manuel Chorimpa Marubo också från Univajas samordning.

För Raimundo menar det att säkerställa rätten till ett fritt och autonomt sätt att leva. ”Termen” isolerad ” passerar en uppfattning om att inhemska inte vet hur de ska leva i samhället, när de faktiskt lever som sina gamla traditioner och inte vill ha kontakt med det vita samhället. De behöver inte vad de vita har, lever utan att förlita sig på ingenting. Jag tror att det är därför vita människor ser dem som ’isolerade’. Faktum är att vita ville att alla inhemska var desamma, klädda som dem. Vi är också ’isolerade’, även bär kläder. När vi är långt ifrån de vita är vi också isolerade”, säger han.minns den tid då hans Mayoruna-folk bodde ” isolerade ”(på villkor som icke-inhemska anser uttrycket), Raimundo kommenterar intelligensen om frivillig isoleringsstrategi inför så många problem som de kontaktade ursprungsbefolkningen har: ”om de har tagit kontakt, skulle de behöva vara beroende av de vita för att leva. Läkemedel, motorer och andra saker. Deras uppfattning om att inte vilja bero är väldigt smart, inte vill be om saker för vita människor. Det bästa sättet att leva är hur de är: jakt och skörd.”

—