översynen fokuserar på ett allmänt observerat morfologiskt fenomen, en unik klass av cytoplasmatisk vakuolering, som finns i odlade (däggdjursceller). Denna vakuolering skiljer sig ganska från autofagosomal och heterofagosomal, dvs överdriven lysosomal vakuolering, och förekommer i de flesta celltyper spontant eller via ett brett spektrum av induktiva stimuli. Bortsett från vakuolering som uppstår artefakt (vanligtvis på grund av dålig fixering) sker spontan vakuolering i enskilda eller små kluster av odlade celler utan uppenbar förändring i deras lokala miljö, medan angränsande celler förblir helt opåverkade. Eftersom spontan vakuolisering är oförutsägbar, processen för vakuolisering-eller ’vakuolisering’ – (’vakuolisering’ är tillståndet att vara med vakuoler; ’vakuolisering’ innebär därför processen att bli vakuoliserad. Men bara den snabbare termen vakuolering kommer att användas under hela denna översyn för att hänvisa till processen för vakuolutveckling.) inducerad experimentellt, och därmed relativt reproducerbart av en rad ämnen och störningar, erbjuder ett experimentellt tillvägagångssätt som bör ge ytterligare inblick i dess fysiologi och patofysiologi. Tyvärr förblir vår kunskap här bedrövligt otillräcklig jämfört med fenomenets rent morfologiska aspekter. Vakuolering efter störningar kan ha en underliggande gemensam mekanism; en genomgång av litteraturen tyder dock på att detta inte är fallet och att det sker via flera olika vägar, som involverar många olika cellorganeller och strukturer. Alla celler verkar behålla förmågan att vakuolera för vissa fysiologiska ändamål, och det kan vara en permanent funktion i många celltyper, särskilt ’lägre’ organismer och växter. Vakuolisering i celler ses generellt som ett adaptivt fysiologiskt svar, förmodligen för ’skadebegränsning’, men mycket lite är känt om de intracellulära homeostatiska mekanismerna som fungerar för att återställa status quo. Där skador begränsning misslyckas, celler dör vanligtvis snabbt, men inga tydliga bevis har visat att detta är på något sätt ’programmerad’. Det hävdas att nedläggningen som sker via vakuoleringsvägen faktiskt kan vara en distinkt form av celldöd som är svår att passa in i de konventionella lytiska och apoptotiska lägena.