Från och med 1925, Harvard forskare Henry Osborn Taylor, Alfred North Whitehead och Lawrence Joseph Henderson träffades flera gånger för att diskutera sin frustration med villkoren för forskarutbildning vid universitetet. De trodde att för att producera exceptionell forskning krävde de mest skickliga männen frihet från ekonomiska bekymmer, färre formella krav och friheten att välja vilket studieobjekt som lockade dem.de hittade snart en allierad i dåvarande Harvard-presidenten Abbott Lawrence Lowell, som 1926 utsåg ett utskott med Henderson som ordförande för att studera karaktären hos en institution som kan förbättra kvaliteten på forskarutbildningen. Utskottet rekommenderade inrättandet av ett Society of Fellows vid Harvard, modellerat delvis på Fondation Dosne-Thiers i Paris och delvis på Prize Fellowship vid Trinity College, Cambridge, med hopp om att ett sådant samhälle inte bara skulle producera ”isolerade genier, utan män som kommer att göra världens arbete”.efter år av försök att attrahera externa donationer finansierade Lowell samhället själv-hans sista stora institutionella handling före hans avgång i November 1932. ”Det fanns ingen synlig källa till nödvändiga medel, ”skrev han senare,” jag gav det själv, i en slags desperation, även om det tog nästan allt jag hade.”Även om det var en öppen hemlighet att Lowell var källan till den anonyma donationen, erkändes detta aldrig i hans närvaro. Efter Lowells död 1943 offentliggjordes donationen officiellt; det är känt som Anna Parker Lowell Fund till minne av Lowells fru.föreningen invigdes officiellt som ett alternativ till Ph.D. – systemet med början av läsåret 1933-34, vilket gav stipendiater frihet att driva undersökningslinjer som överskred traditionella akademiska disciplinära gränser. På grund av den grundläggande tron på vikten av informella diskussioner mellan forskare inom olika akademiska områden, både Senior och Junior Fellows har träffats för middag varje måndag kväll under termin. De förenas ofta av besökande forskare och kamrater uppmuntras att ta med gäster.
ursprungligen huvudkontor i en tvårumssvit på Eliot House, en av universitetets tolv bostadshögskolor, stängdes föreningen för kvinnor fram till 1972, då Martha Nussbaum valdes som den första kvinnliga Juniorkamraten.