dela sitt namn med de mest kända romerska strukturerna, Flavian Amphitheater i Pozzuoli är inte den ikoniska arenan som är känd världen över. Men trots att något överskuggas av Colosseum i huvudstaden, denna amfiteater nära Neapel ger en unik och utan tvekan djupare inblick i en värld av romerska skådespel och gladiator strid.
besökare kan också gå under arenan för att utforska det underjordiska komplexet under ytan och därigenom få en känsla av hur amfiteatern fungerade i antiken. De atmosfäriska korridorerna och underjordiska kamrarna är fyllda med gamla stenarbeten och föremål. Öppningarna i taket och den långa centrala diket som delar arenan tjänade till att höja djurburar, artister, utarbetade landskap och dekorationer upp till ytan via ett sofistikerat system av ramper och hissar.
de överdådiga underhållningarna skulle ha njutits av cirka 40 000 åskådare under sin storhetstid. Flavian arena står som den tredje största romerska amfiteatern i Italien-efter Colosseum och Amfiteatern i Capua—och dess underjordiska områden är kanske de bäst bevarade.
slutfördes i slutet av 1: a århundradet, under den flaviska dynastin (därav namnet), amfiteatern beställdes av kejsaren Vespasian och invigdes under hans efterträdare, Titus. Arkitekter som arbetade på Colosseum skickades söderut för att skapa en mindre, men lika vacker arena tänkt som en uppgradering på områdets redan befintliga amfiteater.dess slutförande innebar att den antika staden Puteoli (nu Pozzuoli) bar den stolta skillnaden att vara den enda staden utanför Rom som har två amfiteatrar. Även om ingenting återstår av den mindre Augustan age arena, den större Flavian amfiteater är mestadels intakt och ger moderna besökare en möjlighet att gå över sanden på gladiator strid.
Flavian Amphitheater noteras också som en nyckelplats i en senare legend från tiden för kejsar Diocletianus förföljelser. År 305 e.Kr. dömdes sju kristna (inklusive St Januarius, Neapels skyddshelgon) för att rivas i stycken av vilda djur i arenan. Legenden berättar att efter en välsignelse från Januarius vägrade djuren att äta sitt byte och böjde sig framför dem. I kölvattnet av detta mirakel avbröts meningen, och martyrerna halshöggs istället i den närliggande vulkanen Solfatara.