språk
språk är ett regelstyrt beteende. Det definieras som förståelse och/eller användning av ett talat (dvs. lyssna och tala), skriftligt (dvs. läsa och skriva) och / eller annat kommunikationssymbolsystem (t.ex. amerikanskt teckenspråk).
talat och skriftligt språk består av mottagliga (dvs. lyssna och läsa) och uttrycksfulla (dvs. tala och skriva) komponenter.
talat språk, skriftligt språk och tillhörande komponenter (dvs.(dvs fonologi, morfologi, syntax, semantik, pragmatik) som bildar en dynamisk integrativ helhet (Berko Gleason, 2005).
beskrivningar av de fem språkdomänerna följer:
- fonologi-studie av språkets talljud (dvs. fonem), inklusive reglerna för att kombinera och använda fonem.
- morfologi-studie av de regler som styr hur morfemer, de minimala meningsfulla språkenheterna, används på ett språk.
- Syntax-de regler som gäller hur ord kan kombineras för att bilda meningar på ett språk.
- semantik-betydelsen av ord och kombinationer av ord på ett språk.
- pragmatik-reglerna i samband med användningen av språk i konversation och bredare sociala situationer.
de fem grundläggande språkdomänerna är en del av ett kontinuum som sträcker sig till högre ordningens språkkunskaper, såsom diskurs, som påverkas av färdigheter inom pragmatikområdet.
högre ordningens språkkunskaper inkluderar inferencing; förståelse övervakning; tolkning av komplexa språk, såsom skämt och ordlekar; och användning av textstruktur kunskap. Metalinguistisk medvetenhet krävs för utveckling av högre ordningens språkkunskaper och definieras som ”förmågan att tänka på och reflektera över språk” (Gillon, 2004, s. 10). Metalinguistisk medvetenhet inkluderar fonologisk medvetenhet, morfologisk medvetenhet, syntaktisk medvetenhet, semantisk medvetenhet och pragmatisk medvetenhet. Metalingvistiska färdigheter är också kritiska för självreglering och självövervakning.
| talat språk | skriftligt språk | |||
|---|---|---|---|---|
| lyssna | tala | läsning | skriva | |
| fonologi | förmåga att identifiera och särskilja fonem medan du lyssnar (dvs fonologisk medvetenhet) | lämplig användning av fonologiska mönster medan du talar | förståelse av brev-ljudföreningar medan du läser (dvs. exakt stavning av ord när du skriver | |
| morfologi | förstå morfem när du lyssnar | använda morfem korrekt när du talar | förstå grammatik när du läser | lämplig användning av grammatik när du skriver |
| syntax | förstå meningsstrukturelement när du lyssnar | använda korrekta meningsstrukturelement när du talar | förstå meningsstruktur när du läser | använda korrekt meningsstruktur när du skriver |
| semantik | lyssningsordförråd | talande ordförråd | läsordförråd | skrivordförråd |
| förståelse av de sociala aspekterna av talat språk, inklusive konversationsutbyten | social användning av talat språk, inklusive produktion av sammanhängande och relevanta meddelanden under konversationer | förståelse synvinkel, publikens behov etc. | förmedla point-of-view, avsedd meddelande, etc. | |
se ASHAS resurs med titeln Utvecklingsnormer för tal och språk för mer information.
språkinlärning och användning
språkinlärning och användning bestäms av interaktionen mellan biologiska, kognitiva, psykosociala och miljömässiga faktorer. Språk utvecklas inom specifika historiska, sociala och kulturella sammanhang. Kommunikationsskillnad / dialekt är en variation av ett språkligt symbolsystem som används av en grupp individer som återspeglar och bestäms av delade regionala, sociala eller kulturella/etniska faktorer (ASHA, 1993).
effektiv användning av språk för kommunikation kräver förståelse för mänsklig interaktion, inklusive icke-verbala signaler, motivation och sociokulturella Roller.
förhållandet mellan talat språk och skriftligt språk
fonologisk medvetenhet ligger till grund för förmågan att manipulera talljud (dvs. fonem) i talade ord. Det har visat sig bidra särskilt till Läs-och skrivutveckling (Al Otaiba, Puranik, Zilkowski, & Curran, 2009; citroner & Fuchs, 2010; Scarborough, 1998). Komponenter av fonologisk medvetenhet inkluderar stavelse medvetenhet (t. ex. en stavelse i ”cap” vs. två stavelser i ”igen”), onset-rime medvetenhet (t. ex. onset: cap vs. rime: cap), och fonem medvetenhet (t. ex. ”cap” innehåller tre fonem: /k/ + /Portugals/ + /p/)
När undervisning i fonologisk medvetenhet är parat med kunskap om bokstavsnamn (dvs., graphemic awareness), sedan phonics, en kärnspråkskunskap för Läs-och skrivutveckling, behandlas.
se ASHA ’ s Practice Portal-sidor om talspråk och skriftspråk för mer information.
språkstörning
en språkstörning är en försämring av förståelsen och/eller användningen av ett talat, skriftligt och / eller annat kommunikationssymbolsystem (t.ex. amerikanskt teckenspråk). Störningen kan innebära språkformen (fonologi, morfologi, syntax), språkets innehåll (semantik) och/eller språkets funktion i kommunikation (pragmatik) i vilken kombination som helst (ASHA, 1993). I vissa fall kan kompletterande / alternativ kommunikation krävas för individer som visar försämringar i gestala, talade och/eller skriftliga modaliteter. (ASHA, 1993).
språkstörningar kan kvarstå under hela livslängden och symtomen kan förändras över tiden (Bashir, 1989). Vidare kan en språkstörning vara en distinkt diagnos eller kan uppstå inom ramen för andra tillstånd.
en regional, social eller kulturell/etnisk variation av ett symbolsystem bör inte betraktas som en störning i tal eller språk (ASHA, 1993).
förhållandet mellan en språkstörning och Social kommunikationsstörning
barn med språkstörningar kan också ha svårigheter med social kommunikation eftersom social kommunikation omfattar social interaktion, social kognition, pragmatik och språkbehandling. Mer information om social kommunikation finns på ASHA: s Portal för social kommunikationsstörning.
Al Otaiba, S., Puranik, C., Zilkowski, R., & Curran, T. (2009). Effektivitet av tidiga fonologiska medvetenhetsinterventioner för studenter med tal-eller språkstörningar. Journal of Special Education, 43 (2), 107-128.
American Speech-Language-Hearing Association. (1993). Definitioner av kommunikationsstörningar och variationer . www.asha.org/policy/.
Bashir, A. S. (1989). Språkintervention och läroplanen. Seminarier i tal och språk, 10 (3), 181-191.
Berko Gleason, J. (2005). Språkutveckling (6: e upplagan.). Pearson Utbildning.
Gillon, G. T. (2004). Fonologisk medvetenhet: från forskning till övning. Guilford Press.
citroner, CJ, & Fuchs, D. (2010). Fonologisk medvetenhet om barn med Downs syndrom: dess roll i att lära sig läsa och effektiviteten av relaterade ingrepp. Forskning i utvecklingsstörning, 31(2), 316-330.
Scarborough, H. S. (1998.). Tidig identifiering av barn i riskzonen för läshinder: Fonologisk medvetenhet och några andra lovande prediktorer. I B. K. Shapiro, P. J. Accardo, & A. J. Capute (Red.). Specifik läshinder: en bild av spektrumet (s.75-119). York Press.