koden för Ur-Nammu är den äldsta överlevande lagkoden. Den skrevs på det sumeriska språket c. 2100-2050 FVT. Även om förordet direkt krediterar lagarna till kung Ur-Nammu av Ur (2112-2095 FVT), tror vissa historiker att de snarare borde tillskrivas hans son Shulgi.
” den första kopian av koden, i två fragment som hittades i Nippur, översattes av Samuel Kramer 1952; på grund av dess partiella bevarande var endast prologen och 5 av lagarna urskiljbara. Ytterligare tabletter hittades i Ur och översattes 1965, vilket gjorde att cirka 40 av de 57 lagarna kunde rekonstrueras. En annan kopia som finns i Sippar innehåller små varianter.
” även om det är känt att tidigare lagkoder fanns, såsom koden för Urukagina, representerar detta den tidigaste juridiska texten som finns kvar. Det föregick koden för Hammurabi med cirka tre århundraden.
”lagarna är ordnade i casuistisk form av if-(brott), sedan-(straff) — ett mönster som ska följas i nästan alla efterföljande koder. För den äldsta bevarade lagkoden som är känd i historien anses den anmärkningsvärt avancerad, eftersom den inför böter för monetär ersättning för kroppsskada, i motsats till den senare Lex talionis (’öga för öga’) principen om babylonisk lag; emellertid Straffas huvudbrotten mord, rån, äktenskapsbrott och våldtäkt med döden.
”koden avslöjar en glimt av samhällsstrukturen under den ”sumeriska renässansen”. Under lu-gal (’stor man ’eller kung) tillhörde alla medlemmar i samhället en av två grundläggande skikt:’ lu ’ eller fri person och slaven (manlig, arad; kvinnlig geme). Sonen till en lu kallades en dumu-nita tills han gifte sig och blev en ’ung man’ (guruer). En kvinna (munus) gick från att vara en dotter (dumu-mi) till en fru (dam), sedan om hon överlevde sin man, en änka (nu-ma-su) som kunde gifta sig igen” (Wikipedia-artikel om kod för Ur-Nammu, åtkomst 02-04-2009).