Systematik: John LeConte beskrev ursprungligen denna art som Testudo insculpta 1829, baserat på ett exemplar från ” de nordliga staterna.”Typen lokalitet begränsades till närheten av New York City av Schmidt (1953). Släktet Clemmys användes först för denna art av Fitzinger (1835). Alla författare till Virginia litteratur har använt den nuvarande nomenklaturen. Inga underarter känns igen.
morfologi: ryggskölden tillplattad och grov (skulpterad); varje scute består av en pyramid av oregelbundna tillväxtskikt och annuli (spår) som bildas eftersom scutes inte skjulas årligen; bakre marginal av ryggskölden tandad och flared; marginaler 12/12, pleuraler 4/4 och vertebraler 5; gånglös plastron 85-100% av CL.
färg och mönster: Carapace brun, ofta med korta svarta och gula linjer som strålar ut från de övre bakre hörnen av varje pleural scute; ventrala sidor av marginaler, såväl som bro, kan ha svarta fläckar; hingeless plastron gul, varje plastral scute har en oregelbunden till avlång svart fläck på varje posteriolateralt hörn; huvud, nacke och övre delar av lemmar bruna till svarta; lemmar med rött, orange eller gult pigment på nedre ytor. Huvudet är brett med en platt dorsum; överkäken är hakad vid mittlinjen.
sexuell dimorfism: vuxna män har en konkav plastron, en lång svans med analöppningen som sträcker sig bortom ryggskölden och förstorade skalor på frambenets främre del. Kvinnor har platta plastroner, en kort svans och inga förstorade skalor på frambenen. Tretton män från Fairfax och Frederick län var i genomsnitt 199,8 mm CL och 179,3 mm PL, och 13 kvinnor var i genomsnitt 179,8 CL och 180,3 mm PL (J. F. McBreen, pers. komm.). Lovich et al. (1990) rapporterade genomsnittliga CLs på 196 mm för män och 183 mm för kvinnor från Virginia, men identiska PLs (178 mm). Sexuella dimorfismindex baserade på CL för dessa två prover var -0,11 respektive -0,07. Sexuella skillnader i precloacal avstånd är okända. Huvud bredd av en vuxen hane (14.8% av CL) var större än för en kvinna (11,2% av Cl) Från Frederick County. Färgen på undersidan av benen, hakan och nacken skiljer sig mellan könen: blekgul hos kvinnor och orange-röd hos män. Detta är särskilt framträdande under parningstiden.
förvirrande arter: få andra Virginia-sköldpaddor kan förväxlas med Träsköldpaddan på grund av den karakteristiska skulpturen av dess skal. Terrapene carolina har ett högkupolformat skal utan skulptur och en gångjärnsplastron som gör att huvudet och lemmarna kan vara helt inneslutna av skalet. Chelydra serpentina ungdomar har långa svansar, men en liten, korsformad plastron.
geografisk Variation: Ingen känd för Virginia-populationer. Harding och Bloomer (1979) rapporterade att den rödorange färgen i träsköldpaddor från den östra och sydöstra delen av sitt sortiment ersätts av gul och gulaktig orange i den västra delen.
biologi: Träsköldpaddor upptar en mängd olika livsmiljöer, inklusive skogsklädda flodslätter och närliggande sluttningar, fält i olika successionsstadier, våta ängar och jordbruksmark. Ett primärt krav är närvaron av vatten, vanligtvis en bäck eller bäck. Simpson och Simpson (1977) rapporterade Virginia Träsköldpaddor att vara vanliga längs öringströmmar och i flodslätter av bäckar som hade pawpaw (Asimina triloba) och bladdernut (Staphylea trifolia). I Pennsylvania spenderades mer tid i en bäck än i tre dominerande livsmiljöer: alder, grass-sedge-forb och cornfield (Kaufmann, 1992). Den årliga cykeln är uppdelad i två faser: en vattenfas och en markfas. Träsköldpaddor övervintrar på botten av bäckar eller bäckar, under banker överhängande bäckar, eller i muskrathålor (Ernst, 1986a). I Virginia inträffar den markbundna fasen från April till November, men vissa vattenrörelser förekommer under andra månader (Ernst och McBreen, 1991a). Andra observationer och museiregister över Virginia wood turtles var i April-juni (9), juli (1), augusti (3), oktober (1) och December (1). Båda könen rör sig mycket på våren och sommaren och förblir i fuktiga livsmiljöer (Ernst och McBreen, 1991a). En Virginia-man taggad med en radiosändare flyttade 1.0 km på en dag från hans hibernaculum till hans sommarhemområde (Ernst och McBreen, 1991a). Träsköldpaddor är dagliga. När inte sola eller födosök, sköldpaddor tillbringar mycket av dagen dold i eller under vegetation. Deras dagliga aktivitet skiftar från eftermiddag på våren till morgon på sommaren och tillbaka igen på hösten (Ernst och McBreen, 1991a).
dessa sköldpaddor konsumerar en mängd olika byte. I Pennsylvania fann Surface (1908) växter i 76% (t. ex. blåbär , björnbär, sorrel) och djurdelar i 80% (daggmaskar, insekter, död fisk, grodyngel, nyfödda möss) av de exemplar han undersökte. Lite är känt om kosten för Virginia wood turtles. Kaufmann (1986) beskrev foderbeteendet att ”stampa” för daggmaskar och andra ryggradslösa byten i en population av träsköldpaddor i Pennsylvania. Anfall bestod av att trampa rytmiskt flera gånger med en främre fot och sedan den andra med en hastighet av en stomp per sekund, vilket fick den främre kroppen att rocka sida vid sida. Bouts varade vanligtvis mer än 15 minuter och två varade över 4 timmar. Daggmaskar var det dominerande bytet som lockades av vibrationerna för att komma till ytan. Detta beteende har ännu inte observerats i Virginia. De främsta rovdjurna av Träsköldpaddor är människor, som samlar in och tar bort dem från naturliga livsmiljöer, kör dem över på motorvägar och orsakar livsmiljöförlust. Raccoons (Procyon lotor) och skunkar (Mephitis, Spilogale) är kända för att äta ägg. Ungdomar är byte av tvättbjörnar, skunkar, opossum (Didelphis virginiana), vilda katter och hundar, vadfåglar, kråkor (Corvus spp.), Snäppande sköldpaddor (Chelydra serpentina) och stora fiskar (Harding och Bloomer, 1979). Vuxna äts ibland av tvättbjörnar.
i Virginia sker parning och parning i vattnet och förekommer främst på hösten, även om vissa fängelse inträffar på våren (Ernst och McBreen, 1991a). Parning av flera fångar från West Virginia inträffade den 29 September, 31 oktober och 5 December. Under parning är män aggressiva och använder ofta taktik som tvingar motvilliga kvinnor att samarbeta. Den 29 September 1982 kastade en fången man bokstavligen på en kvinna från sin sten när hon simmade förbi och grep kanten av hennes ryggsköld med alla fötterna. Han höll henne under vattnet i nästan 15 minuter under vilken han aldrig tillät henne att andas. Under de senaste 8 minuterna lyfte han ofta sitt skal över hennes och drog ner hårt, vilket fick skalen att punda ihop och producera ett hörbart ljud som kunde höras från 10 m bort. Detta resulterade inte i parning eftersom hanen tappade balansen och honan undkom hans grepp (C. A. Pague, pers. komm.). Lovich et al. (1990) rapporterade ett minimum PL på 141 mm för vuxna män och 134 mm för vuxna kvinnor i Pennsylvania och Virginia. Ålder vid mognad är okänd för Virginia-populationer.
populationsekologin för denna art i den södra kanten av denna art är okänd. Harding och Bloomer (1979) rapporterade en befolkningstäthet på 5 vuxna per tunnland (12,3 per hektar) i optimal livsmiljö i New Jersey. Simpson och Simpson (1977) noterade att wood turtle, baserat på verbala rapporter, var den tredje mest observerade sköldpaddan i Frederick-and-Shenandoah county-området. Hem intervall av 0,4-2.4 hektar har uppskattats för norra populationer (Harding och Bloomer, 1979). Låg reproduktiv framgång är förmodligen karakteristisk för denna sköldpadda eftersom det är ett långlivat djur. Träsköldpaddor kan leva upp till 40 år i vilda populationer (Lovich et al., 1990).
anmärkningar: ett ofta använt namn för denna art i Frederick County är” skiddlepot”, ibland modifierat till” skillpot ”eller” siddlepot ” (Simpson och Simpson, 1977). Namnet ” redleg ”används inte, även om vissa lokalbefolkningen hänvisar till träsköldpaddan som” sköldpaddan med röda ben.”Det vanliga namnet ”träsköldpadda” används ibland för boxsköldpaddan, Terrapene carolina.
bevarande och förvaltning: Virginia populationer av denna art listas som hotade enligt Virginia lag. Det primära hotet är förlust av livsmiljö längs flodslätter och siltning av bäckar från byggverksamhet. Ett okänt antal dödas på motorvägar och samlas (nu olagligt) för husdjurshandeln varje år. Mer intensiva lager måste genomföras och platser skyddas (särskilt små vattenvägar; Ernst och McBreen, 1991a) innan denna art till stor del utrotas öster om Blue Ridge. En grundlig populationsekologistudie behövs för att utvärdera minimal livskraftig befolkningsstorlek, demografi och befolkningsdynamik så att realistiska bevarande-och förvaltningsstrategier kan utvecklas. Privata markägare bör utbildas om situationen för denna art och uppmuntras att bevara dess livsmiljö (Ernst och McBreen, 1991a).