på morgonen den 12 oktober 1915 avrättas den 49-årige brittiska sjuksköterskan Edith Cavell av en tysk skjutgrupp i Bryssel, Belgien.
innan första världskriget började 1914 tjänstgjorde Cavell i ett antal år som matron för en sjuksköterskans träningsskola i Bryssel. Efter att staden fångades och ockuperades av tyskarna under den första krigsmånaden valde Cavell att stanna kvar på sin tjänst och tenderade till tyska soldater och belgare. I augusti 1915 arresterade tyska myndigheter henne och anklagade henne för att hjälpa brittiska och franska krigsfångar, liksom belgare som hoppades kunna tjäna med de allierade härarna, för att fly Belgien för neutralt Holland.
under sin rättegång erkände Cavell att hon var skyldig till de brott som hon hade anklagats för. Hon dömdes till döden. Även om diplomater från de neutrala regeringarna i USA och Spanien kämpade för att pendla hennes straff, var deras ansträngningar i slutändan förgäves. Kvällen före hennes avrättning den 12 oktober 1915 betrodde Cavell Pastor Horace Graham, en Kaplan från American Legation, att ”de har alla varit väldigt snälla mot mig här. Men detta skulle jag säga, stående som jag gör med tanke på Gud och evigheten: jag inser att patriotism inte räcker. Jag får inte ha något hat eller bitterhet mot någon.”
Cavells avrättning ledde till en ökning av antitysk känsla i USA såväl som i Storbritannien, där hon idealiserades som en heroisk martyr för saken och hedrades med en staty i St. Martin ’ s Place, strax utanför Londons Trafalagar Square. ”Vad Jeanne d’ Arc har varit i århundraden till Frankrike, ”skrev en allierad journalist,” som kommer Edith Cavell att bli för framtida generationer av britter.”