mikroplast (MP) förorening har fått ökad uppmärksamhet under de senaste åren. Även om antalet studier som dokumenterar intag av mikroplast av fisk har ökat, har färre studier tagit upp de toxikologiska effekterna som härrör från intag av dessa små föremål under vilda förhållanden. Här undersöktes MP-kontaminering och effektbiomarkörer i tre kommersiellt viktiga fiskarter från nordöstra Atlanten. Av de 150 analyserade Fiskarna (50 per art) hade 49% MP. I fisk från de 3 arterna hittades MP i mag-tarmkanalen, gälar och dorsalmuskel. Fisk med MP hade signifikant(p 0.05) högre lipidperoxidationsnivåer i hjärnan, gälar och ryggmuskel och ökad hjärnacetylkolinesterasaktivitet än fisk där ingen MP hittades. Dessa resultat tyder på lipidoxidativ skada i gälar och muskler och neurotoxicitet genom lipidoxidativ skada och acetylkolinesterasinduktion i förhållande till MP-och/eller MP-associerad kemikalieexponering. Av de 150 fiskar som analyserades hade 32% MP i ryggmuskel, med ett totalt medelvärde (0,054 0,099 MP i genomsnitt (0,099 MP). Baserat på detta medelvärde och på EFSA: s rekommendation för fiskkonsumtion av vuxna eller den allmänna befolkningen får mänskliga konsumenter av Dicentrachus labrax, Trachurus trachurus, Scomber colias endast ta 842 MP-artiklar/år från fiskkonsumtion. Baserat på medelvärdet av MP i fiskmuskel och data (EUMOFA, NOAA) av fiskkonsumtion per capita i utvalda europeiska och amerikanska länder varierade det uppskattade intaget av mikroplast genom fiskkonsumtion från 518 till 3078 MP-artiklar/år/capita. Med tanke på att fiskkonsumtion bara är en av vägarna för mänsklig exponering för mikroplast, betonar denna studie och andra i litteraturen behovet av mer forskning, riskbedömning och antagande av åtgärder för att minimera människors exponering för dessa partiklar. MP-föroreningar och dess effekter bör därför undersökas och behandlas ytterligare enligt WHO: s One Health-strategi.